Äntligen törs de lämna mig ute utan sele

Jag invaggar mina nya hyresvärdar i trygghet med att göra två korta promenader och kommer lydigt in. Tredje promenaden så känner jag för att gå på lite längre upptäcktsfärd. Jag hör Mona när hon med jämna mellanrum är ute och visslar och "pipskriker" efter mig, dessutom så använder hon något löjligt bebisspråk "Lillepis ... , tom in så får du godis och mat" etc etc. Det är inte felstavat ;-)

Fjärde promenaden, då tar jag i riktigt rejält och visar mig inte på 13 timmar. Oj, oj, oj vad de ropade, visslade mm men jag gav mig inte till känna. Det var ett himla traskande fram och tillbaka i vägen på dom.  Men hallå, hur dröliga är de. Är det så här det kommer att bli så fort jag går ut. Stackars människor.

Jag fick jättemycket beröm, godis och mat när jag kom in efter 13 timmar. Mona berättade att hon hade tagit bilen och letat nere i Åmot och varit ända hem till André och Klara för att se om jag hade gått dit. Äsch, nu ska jag ju bo på Skog så jag har i nuläget inga planer på att gå "hem" igen. Nya familjen verkar ju schyssta, så jag kommer nog att trivas gott.

Blir jag godissugen och inte får något godis, då får jag väl ta en längre promenad. Belöningen att jag äntligen kommer hem blir ju troligtvis att jag får godsaker och mycket beröm. Jag är ingen en dum katt.

Jag börjar förstå att det är ett namnbyte på gång. De tycker det är lättare att ropa efter "Herr Larsson" än Zlatan, det är den gråhårige gubbens idé men även resten av familjen verkar gilla herr Larsson.  Jonas som gubben heter skulle jag gärna vilja döpa om till ... Tar mig en funderare på detta.

Nu är det ialla fall bestämt att Marcus och jag tål varandra och jag blir kvar här. Min storebror kommer också att flytta hit inom de närmaste dagarna. Det ska bli trevligt att få umgås med honom igen speciellt när mina hussar och matte är på jobb och skola. Min storebror heter Messi.

161019
Zlatan / Herr Larsson